Nyheter

Vilka är de största förbättringar som utredaren Fredrik Malmberg lägger fram i ”Stärkt rätt till personlig assistans”? Kommer det senaste decenniets allt tuffare praxis att upphävas? Hur ska barn få utökad assistans? Hur ska assistansen för tillsyn återställas? Här sammanfattar HejaOlika de viktigaste svaren.

1. Vilka är de viktigaste förslagen?

Rätten till assistans för barn ska stärkas och utökas. Assistansanvändare ska få bättre stöd vid sjukvårdande insatser. Rätten till assistans utökas för vissa hjälpbehov. Kontinuiteten och förutsägbarheten ska öka för den som har assistans. I januari 2023 vill utredaren att förändringarna ska börja gälla.

Alla artiklar om utredningen SOU 2021:37 ”Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser”.

2. Nya grundläggande behov – vad innebär utökningen?

Det handlar om att utöka, eller snarare återställa, assistansen för personer som har behov av ”tillsyn” av olika slag. En person kan till exempel behöva hjälp med motivering och vägledning för att kunna genomföra vissa saker. Det kan också röra sig om att förebygga riskfyllt beteende. Medicinska problem kan också kräva hjälp. Det har blivit allt svårare att få personlig assistans för sådan tillsyn, eller som det formellt heter: ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”. Allt fler har fått avslag på assistans. De tuffare reglerna har svepande motiverats med ”ny rättspraxis”. Konsekvenserna har varit mycket allvarliga. Personer som behöver stöd nästan all vaken tid har kastats ut ur assistansen, trots stora skaderisker på grund av riskfyllt beteende eller medicinska problem. Även personer som inte klarar grundläggande personlig hygien har förlorat sin assistans. I dagens läge kan assistans för sådan tillsyn beviljas som ”andra personliga behov” enligt LSS 9 a, men det är ovanligt att tillsyn självständigt beviljas som grundläggande behov. Utredaren anser att det är nödvändigt att utöka (eller återställa) rätten till assistans vid behov av tillsyn. Den nya ”rättspraxis” som begränsat assistansen måste upphävas. Behov av ”kvalificerat motiverande eller vägledande stöd” ska inte bedömas separat som ett eget behov som idag, utan räknas med i de behov som stödet i praktiken gäller, till exempel personlig hygien eller måltider. Utredaren vill också inför två nya grundläggande behov. Det ena beskrivs som ”kontinuerligt stöd som den enskilde till följd av sitt funktionshinder behöver för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom”. Att förebygga riskfyllt beteende, eller att minska skaderiskerna, ska alltså kunna ge rätt till assistans. Det andra beskrivs som ”kontinuerligt stöd som föranleds av varaktig eller långvarig medicinsk problematik där uteblivet stöd utgör en allvarlig risk för liv eller hälsa”. Detta omfattar både praktiska åtgärder och närvaro för att kunna avläsa den hälsotillstånd och uppmärksamma när åtgärder behövs. Med ändringarna ovan blir det totalt sju grundläggande behov vid bedömning av rätt till assistans.

3. Stärkt assistans för barn – vad innebär det?

Föräldraansvaret innebär i dagens läge att barn beviljas mindre assistans än vuxna. Otaliga funkisfamiljer får avslag eller neddragningar med ”föräldraansvar” som motivering utan någon större precisering. Bedömningarna görs godtyckligt av enskilda handläggare, på ett rättsosäkert sätt. Idén är att alla föräldrar har ett ansvar för sina barn, och att det vid ansökan om assistans ska göras avdrag för det som är ”normalt föräldraansvar”, men ingen vet vad som är normalt ansvar. Utredaren har kommit fram till att dagens tillämpning resulterar i sämre assistans än vad som motsvarar de faktiska behoven. Även barn som behöver hjälp dygnet runt kan bli helt utan assistans på grund av ”föräldraansvaret”. Utredaren betonar att det behövs stora förbättringar för berörda familjer. Han skriver att det måste vara ”en självklarhet” att barns tillgång till personlig assistans är rättssäker och att avdrag för föräldraansvar är rimliga med hänsyn till familjers sammantagna situation. ”Vi bedömer att en stor förändring behövs för att ge förutsättningar för en tillämpning av föräldraansvaret som är förutsägbar, enhetlig och transparent. Därutöver krävs att avdraget blir ändamålsenligt avgränsat. Detta är nödvändigt för att barn med stora funktionsnedsättningar ska ges möjlighet att leva sitt liv på samma villkor som andra.” För att stärka assistansen för barn föreslår utredaren tre åtgärder. 1. Om barnet har behov som går utöver det föräldrar normalt tar ansvar för så ska inget föräldraavdrag göras. Vårt förslag är att det nya grundläggande behovet ”kontinuerligt stöd som föranleds av varaktig eller långvarig medicinsk problematik där uteblivet stöd utgör en allvarlig risk för liv eller hälsa” undantas från avdrag på samma sätt som för andning och sondmatning enligt 9 f § LSS. 2. Öka rättssäkerheten vid bedömningen av föräldraansvarets storlek. Avdraget för föräldraansvar ska schabloniseras och kallas ”föräldraavdrag”. Schablonen ska ha två delar, för dels grundläggande behov, dels andra personliga behov enligt 9 a § LSS. Utredaren föreslår också ett fåtal åldersspann med olika nivåer på schablonavdraget. Det hjälpbehov som återstår efter avdraget ska ingå i bedömningen av rätten till personlig assistans. 3. Barn ska kunna beviljas kommunalt finansierad personlig assistans även om de endast har ett litet behov av hjälp med grundläggande behov om personlig assistans är en ändamålsenlig insats och det är i enlighet med barnets bästa.

4. Bättre stöd vid sjukvårdande insatser – vad innebär det?

Personer som har assistans får ofta hjälp med sjukvård av sina personliga assistenter, istället för av vårdpersonal. Det kallas då egenvård. Det är vårdpersonal som gör bedlömningen om assistenter kan utföra sådan egenvård. Det kan handla om hantering av läkemedel, lägga om sår, sköta kateter eller hantering av andningshjälpmedel. Ofta är riskerna för skador små, men ibland kan felaktig hantering innebära stora risker. Utredaren tycker att det är oacceptabelt att den här vården utförs med lägre patientsäkerhet än annan sjukvård. För att lösa detta föreslås en egenvårdslag som förtydligar sjukvårdens ansvar för bland annat planering och uppföljning. För att förtydliga assistansanordnarens ansvar och uppgifter föreslås ett tillägg i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det ska även vara ett krav att alla LSS-verksamheter har rutiner för egenvård. Utredaren vill också att vården tar större hänsyn till livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar. Hälso- och sjukvårdslagen föreslås få en ny bestämmelse om att vård ska ”ges på ett sätt som i högre utsträckning möjliggör för den enskilde att leva och delta i samhällslivet på samma villkor som andra”. Slutligen ska personer med LSS som behöver sjukvårdande insatser få ett ”sammanhållet stöd” för all hjälp man behöver i vardagen. Behov av sjukvård ska tas med när rätten till personlig assistans bedöms. Det ska ske genom ändringar i både LSS och socialförsäkringsbalken.

Fler artiklar om detta ämne