Varför går det så trögt för Sverige att uppnå målet om en god och jämlik folkhälsa i hela befolkningen? Det är väl känt – sedan decennier – att personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism har sämre hälsa och levnadsvanor än befolkningen i övrigt. Det är också väl känt vad som behöver göras. Och tunga aktörer är engagerade i frågan; Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för delaktighet och SKR, Sveriges kommuner och regioner.
Men hittills har ingen dem velat ta ledningen i arbetet för jämlik hälsa.
Nu har Riksförbundet FUB tillsammans med bland annat Autism & Aspergerföreningen i Stockholm kontaktat socialminister Lena Hallengren med en skrivelse. Önskemålet är ett nationellt kompetenscentrum om hälsa för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Hur står det till med hälsan för personer med intellektuell funktionsnedsättning?
Ungefär 75 000 svenskar har någon insats enligt LSS, och nästan 90 procent av dessa har
intellektuell funktionsnedsättning eller autism.
Den här gruppen har ett vårdbehov som beskrivs som ”komplext”. Hälsoproblem som fetma och diabetes är mycket mer vanligt i denna grupp än hos övrig befolkning. Även hypertoni, benskörhet och psykisk ohälsa är vanligare.
Hur kan man uppnå målet om en jämlik hälsa?
Region Stockholm har de senaste tre åren genomfört programmet ”Hälsan spelar roll”, som visar hur man kan förbättra vården och hälsan för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Programmet bygger på att man ökar motivationen och kunskapen, både hos enskilda personer med
LSS-insats, och hos personalen som möter dem i sitt arbete.
”Hälsan spelar roll” har utvecklats vid Akademiskt priumärvårdscentrum inom Region Stockholm. Ursprungligen kommer programmet från University of Illinois i Chicago där det kallas ”HealthMatters Program”.
Nu är den 3-åriga utvecklingsfasen över – men Region Stockholm verkar
inte vilja fortsätta driva programmet med den fortsatta handledning, utveckling och utvärdering som behövs.
Vem har ansvaret för göra hälsan mer jämlik?
Enligt skrivelsen till Lena Hallengren har det hållits flera möten med tunga aktörer som Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för delaktighet och SKR, Sveriges kommuner och regioner. Alla dessa aktörer har ansvar för det hälsofrämjande arbetet – men ingen anser sig ha möjlighet att hålla i det kunskapsstöd, förvaltning och handledning som behövs för att möta just denna målgrupps behov.
Varför behövs ett nationellt kompetenscentrum?
FUB med flera menar att det behövs ett nationellt kompetenscentrum för skapa den kontinuitet som är nödvändig för att nå hållbara resultat med hälsoarbetet.
I skrivelsen till Lena Hallengren beskrivs det så här:
”Det finns en grupp som år efter år, decennium efter decennium har konstaterat mycket sämre hälsa än den övriga befolkningen och det finns ett hälsoverktyg som har utvecklats och anpassats specifikt för denna målgrupp. Men det finns ingen aktör som har förutsättningar för att säkerställa att verktygen når ut på bred front och därmed bidrar till förbättrad hälsa och livskvalitet för en grupp som hittills har fått väldigt få möjligheter att förbättra sin hälsa och sina levnadsvanor. För att lyckas med detta behövs ett kompetenscentrum – gärna i anslutning till ett universitet eller högskola – där anpassade program och insatser kan utvecklas, implementeras och utvärderas.”
Vilka är utmaningarna som måste lösas?
I skrivelsen till Lena Hallengren pekar man ut några viktiga problem som behöver lösas.
• Kroniska sjukdomar som fetma, diabetes, hypertoni, benskörhet och psykisk ohälsa är kraftigt överrepresenterade hos personer med intellektuell funktionsnedsättning.
• Rådgivning kring hälsosamma levnadsvanor är insats för primärvården, men personal där har bristfälliga kunskaper i att kommunicera hälsosamma levnadsvanor till patienter med intellektuell funktionsnedsättning eller autismspektrumtillstånd.
• Att leva sitt liv med stöd enligt LSS medför ett beroende av personal, men personalen saknar kunskap om hur man kan hjälpa personer med intellektuell funktionsnedsättning att få mer hälsosamma levnadsvanor.
Vad händer nu med frågan om ett kompetenscentrum?
Det är mer bråttom än någonsin att en nationell aktör tar ansvar för en god och jämlik vård för personer med intellektuell funktionsnedsättning, anser FUB med flera. Pandemin har förvärrat riskerna med dagens hälsoklyfta. Nu hoppas man få till stånd ett samtal med socialminister Lena Hallengren om en satsning på ett kompetenscentrum.
De som skrivit brevet är Eva Flygare Wallén, specialistsjuksköterska, PhD, Karolinska Institutet, Helena Bergström, folkhälsovetare, PhD, Elinor Sundblom, nutritionist, MPH, Liselotte Schäfer Elinder, professor Karolinska Institutet, Marita Skoog Jacobson, Autism & Aspergerföreningen Stockholms Län, och FUB:s förbundssekreterare Christina Heilborn.
Källa till uppgifterna i denna artikel är brevet till Lena Hallengren som
publicerats på FUB:s webbsida.
