Nyheter

Ett finger i luften

Jag gillar inte att spekulera egentligen. Särskilt inte om så viktiga frågor som assistansreformens framtid. Samtidigt är det nästan nödvändigt eftersom det dels behövs för att kunna planera den individuella framtiden. Vad ska man ha för strategier om assistansen försvinner till förmån för andra insatser? Hur ska man tänka? Dels behövs det för vår gemensamma planering av politiskt arbete för att försvara reformen.

Nu har Hallengren förklarat att barnen är räddade. De ska få fortsatt rätt till assistans, menar hon. Och det är ju ett sätt att se på saken. Att de är räddade. Men ÄR de det? Alla barn? Eller bara de som redan har beviljats assistans? Och hur blir det med övriga förslag i utredningen?

Det där fingret i luften säger mig att det fortfarande är ganska stor sannolikhet att regeringen går vidare och sänder ut delar av förslaget på remiss. INTE det om barn. De barn som fortfarande har personlig assistans kan nog känna sig trygga. Jag gissar att det handlar om förslaget till ny stödinsats för personer med utmanande beteende som inte har fysiska funktionsnedsättningar, det som kallas Förebyggande pedagogiskt stöd. Jag oroas över att det kanske ändå kommer ett förslag om schabloniserad timtilldelning, eller i vart fall tror jag inte att faran är över och jag kan tro att det kanske går på remiss för att få in åsikter från andra än brukarrörelsen. Jag gissar att även förslaget om personlig service med boendestöd sätts på remiss.

Läs vidare här